PRESSEN OM ROBIN HOOD

Fartfylld Robin Hood pjäs på Raseborgs sommarteater

Pjäsen är byggd på en legend om den fromma ädlingen Robin av Locksley (Jan Korander) han sätter sig upp mot folkförtryckande makthavare. Han förklaras fredlös och förvisas till den djupa Sherwoodskogen där inleder han en gerillakamp med sina nyfunna fränder mot den falske prinsen och hans underhuggare.
Robin Hood är känd för sin bågskytteskicklighet, konsten med vilken han klarar av problem.
Över 50 fantastiska scenartister i olika åldrar agerar i pjäsen . Många deltagare är från tidigare kända scenartister på Raseborgs sommarteater, men också många nya förmågor fanns med. Kim Snygg tolkar utmärkt mjölnare Muck rollen, han har dessutom medverkat
i pjässcenografin. Tommy Haakana gjorde bra ifrån sig i munkrollen Broder Tuck.
Festliga var också Barbro Backman som syster Bertha och syster Martha Kerstin Karlberg. Fint framförde också Dick Idman rollen Sir Guy av Gisbourne och Per-Erik Krooks utmärkta tolkning av Sheriffen av Nottingham.
Maria Forsman tolkade känsligt adelsdamen lady Marions roll. Alla gjorde bra ifrån sig vilket bidrog till en lyckad helhet.
Den fartfyllda pjäsen är passande underhållning för alla åldrar. Dramaturgen Anna
Simberg har tillsammans med Pasi Hiihtola och Peik Stenberg och Bobo Lundén
gjort en lyckad manusbearbetning.
Bobo Lundéns regi var lyckad. Han är som känt en erfaren regissör och pjässkrivare, han kallar sig teatermakare. Han har förutom i Svenskfinland också gjort många utomhusuppsättningar på Teater Haga i Sverige.
Teatergänget har lyckats skapa en otrolig fin helhet. Lyckat var musikinslaget från medeltiden fram till dagens kända melodier för inslaget står Kristoffer Holmberg och Bobo Lundén. Miljön är som gjord för pjäsen. Pjäsen får en fin helhet ett extra tempo genom de kunniga scenartisterna som skapar superfina scener genom det goda samarbetet.

Nöjd publik
I pausen träffade riksdagsledamot, ordförande i riksdagens kulturutskott, Raija Vahasalo scenartisterna.
– Det här är storartat, utropade hon förtjust. Jag missar inte föreställningarna på Raseborgs sommarteater i den fina miljön. Pjäsurvalen på teatern är alltid på hög nivå.
Musikurvalet var fint från den mörkaste medeltiden till dagens musikvärld.
Just nu är en Robin Hood gestalt med sin omtanke en önskad gestalt i vår värld. Jag tror kvällens pjäs är en av den bästa jag sett på Raseborgs sommarteater, utbrast Raija Vahasalo.

GUNVOR WESTRÉN-DOLL i Kirkkonummen Sanomat 1.8

Robin Hood rellestää Raaseporin kesäteatterissa

Raaseporin kesäteatterin kauden produktio Robin Hood tarjoaa toimintaa, jännitystä, romantiikkaa ja musiikkia sopivassa suhteessa. Ruotsalainen ohjaaja Bobo Lundén on muokannut esityksestä energisen kokonaisuuden, joka vaatii näyttelijöiltä hyvää fysiikkaa. Sitä löytyy paitis pääosan esittävältä Jan Koranderilta mm. Puna-Jillin hehkeiltä amatsoneilta, jotka pistävät ruotuun jopa Dan Idmanin loistavasti tulkitseman Guy of Gisbournen sotilaat.
Inkoolainen Idman onkin roolissaan näytelmän pahuuden kuminoituma, ylimielisen julma hahmo joka saa voimaa toisten kärsimyksistä.
Tapio Laasosen tulkitsema prinsi Juhana ja Per-Erikin Krookin Nottinghamin seriffi esittäytyvät sensijaan Raaseporissa koomisina hemmoina, joiden vallanhalu aja parivaljakon Robin Hoodin perään.
Rikkailta maallista mammonaa köyhempien iloksi siirtävän Robin Hoodin roolissa taituroi ilmeikkäänä komea ammatilaisnäyttelijä Jan Korander. Robin Hood osittaa näytelmän aikana paitsi taiturimaiset kykynsä jousipyssyn käyttäjänä myös romanttisen puolens teerenpelissä viehättävän Lady Marianin (Maria Forsman) kanssa.
Erikoismaininnan ansaitsevat Tommy Haakanan tulkitsema munkki Tuck sekä nunnan Bertha (Barbro Backman) ja Martha (Kerstin Karlberg), jotka kantavat oman kortensa kekoon Sherwoodin metsän "hyväntekeväisyystalkoissa".
Näytelmän taistelukohtaukset ja Robin Hoodin vangitsemista seuraavat tapahtumat ovat sen verran rajuja, että aivan perheen pienimmille Robin Hood ei sovi. Sen sijaan isommille lapsille ja aikuisille kesäteatterikokemus on vallan suositeltava suven piristys.
Tuotanto on Raaseporin kesäteatterin suurimpia kautta aikojen - jännittävässä ja hauskassa tarinassa on mukana yli 50 innokasta harrastelijanäyttelijää koko läntiseltä Uudeltamaalta sekä viisimiehinen orkesteri Kristoffer Holmbergin johdolla.
Sherwoodin metsä ja sen railakkaat jousiveikot sopivat tietenkin mitä mainioimmin Raaseporin keskiaikaisen linnan ympäristöön.
Dramatisoinnista vastaa Anna Simberg ja musiikista iloinen parivaljakko Pasi Hiihtola ja Peik Stenberg, myös tunnettu artistiduona Sotta ja Pytty (Sås & Kopp).
Satu Holmlund Kirkkonummen Sanomat 10.7

Hyvän ja pahan ikuinen taistelu

Keskiaikainen ritarilegenda lainsuojattomasta Robin Hoodista, joka ryösti rikkailta ja lahjoitti saaliinsa köyhille on niin tuttu kaikenikäisille, ettei itse tarinaa kannata lehdessä toistaa. Onhan se filmatisoitu monta kertaa (ensimm. kertaa jo vuoden 1922 mykkä elokuva) puhumattakaan Disneyn animaatiosta. Mutta Raseborgs sommarteater on siivittänyt ristiretkien aikaisen toimintatarinan hauskasti ja uusin höystein. Ensi-ilta oli viime viikolla ja esityksiä riittää aina elokuun ensimmäiseen päivään saakka.
Suurin ruotsinkielinen kesäteatterimme on vuosien takaa tuttu suomenkielisellekin yleisölle. Nyt kannattaa taas lähteaä ihanaan kielikylpyyn (ohjelmalehtisessä on myös juonen suomenkielinen yhteenveto) – ei ”pakkoruotsia”. Tapahtumiin ei voi olla sukeltamatta kaikin aistein koska nyt on tarjottavaa sekä aivoille, sydämelle, silmälle ja korvalle

Kaikkein nuorimmaiset perheenjäsenet, jotka eivät vielä osaa erottaa teatteria todellisuudesta ja punaista nestettä aidosta verestä, kannattaa jättää kotiin. Muuten Robin Hood sopii kaikenikäisille. Missä toiset seuraavat jännittävää toimintaa toiset ehkä huomaavat tarinan ajattomuuden. Tuskin vallanhimo, raakuus, petos eivätkä myöskään (uhka)rohkeus, rakkaus ja sääli ole juurikaan muuttuneet kahdeksassasadassa vuodessa.
Veteraanit, jotka vuodesta toiseen ovat kesänsä teatterille uhrannet (puhumattakaan monien viikkojen uurastuksesta ohjaaja Bobo Lundénin kovissa harjoituksissa) ovat ammattilaisten luokkaa. Robinia esittävä Jan Korander vastaa täysin mielikuvaa jalosta ritarista ja kauniina Lady Marionia esiintyvä Maria Forsman ovat tarinan romanttinen rakkauspari.
Mieleen jää kuitenkin koko suuren näyttelijäryhmän (yli viisikymmentä!) yhteinen suoritus, joka pienintä yksityiskohtaa myöten uhkuu yhteishenkeä ja näyttelemisen iloa. Vitaalisuus tarttuu yleisöönkin.

Musikaalin perustana on Anna Simbergin sekä (Sotta & Pytty) Peik Stenbergin ja Pasi Hiihtolan taannoinen menestysdramatisointi. Raseborgin versiossa moni tavanomainen käsitys keskiajan ihmisistä kuitenkin kääntyy hauskasti päälaelleen, esimerkiksi upeat sherwoodilaiset lainsuojattomat villit naiset. Ei voi olla nauramatta katketakseen, kun naisporukka lannistaa prinssin raa'at soturit ja panevat (!) heidät halvalle.
Musiikki, puvustus, lavastus, kaikki on kohdallaan. Yleisön ei tarvitse kuin nauttia.
Ingrid Sandman - Kemiön seudun ilmoituslehti 8.7.

Vitalt och vitaliserande

- Ännu finns det humor här i världen, ännu får man skratta och va' glad.
Så sjunger hela det stora teamet efter att ha bjudit på en verklig sommarteaterhöjdare: musikalversionen av Robin Hood. Medeltidslegenden om den fredlöse och hans vänner lever upp i tidstypisk miljö: intill borgruinen i Raseborg och i en tappning som får den mest blaserade åskådare att tappa andan.
Trodde någon, att berättelsen om den ädle rövaren, som tar av de rika för att ge åt de fattiga var uttjatad efter många filmversioner (den första 1922 med Douglas Fairbanks i huvudrollen!), Disney-animationen och parodin Men in Tights 1993? Icke!
Anna Simbergs Robin Hood som musikal med Pasi Hiihtolas och Peik Stenbergs (Sås&Kopp!) musik blev en succé på 90-talet och har sedermera uppförts också på sommarteatrar och t.o.m. på Norska Riksteatret. Raseborgs sommarteaters uppsättning är superb!

Premiärföreställningen förra veckan var till alla delar färdig. Bättre kan det inte bli.
Alla goda Raseborgsminnen från gångna år till trots kan man säga att detta är den mest fartfyllda och energiska, påtagligt fysiska uppsättningen genom tiderna. Bobo Lundén har drillat den väldiga truppen (över femtio på scenen) till rentav akrobatiska prestationer. Man är nästan rädd för att någan ska göra sig illa i farten! Men precisionen är cirkusartistens. Hur bär man sig åt för att få t.o.m. de allra yngsta att jobba så disciplinerat?
Det spännande äventyret och romantiken kommer utan tvekan att uppskattas av åskådare i alla åldrar (detta är verkligen en allålderpjäs - men absolut inte en typisk barnpjäs). Överraskad finner man emellertid att sagan också kan tolkas som en allegori över vår tid och då får musikalen en skarp krydda av akutalitet.
En annan läcker omständighet är - vågar vi skrämma upp potentiell publik? - det halsbrytande feminina greppet! Visst sitter stolts jungfrun en liten stund trånande i tornet och sjunger tidstypiska tongångar om sin längtan, just så som på medeltida tavlor och i minnessångarnas ballader. Men pjäsen igenom ser vi kvinnor som är minst lika fysiskt straidbara som karlarna. Vilket mod! Vilka koreografier! Vilket spexande!

Jan Korander som Robin för tankarna till Viggo Mortensen i Sagan om Ringen och Maria Forsman som den fagra lady Marion matchar väl.
Regissörens säkra hand och rimngrävarnas erfarenhet mejslar ut roliga och häftiga personager. Kroppsspråk och minspel imponerar; ingen detalj stör helheten, stora som små är på alerten föreställningen ut. Känslan av att alla njuter av att stå på scenen (nej, här står man nästan inte alls för det händer ju hela tiden!) sprider sig till publiken. Energin flödar ut över rampen så man känner den i sin egen kropp.
"Sås&Kopp"-musiken får en att än en gång sörja över Vegas nedläggning av Radio Fnatt. Duon har alltid förmedlat historia och allmänbildning utan att vifta med pekstickan. De musikaliska anomalierna (avvikelserna från det historiskt äkta) bidrar till humorn i musikalen.
Orkestern spelar också teater och bidrar till det färgstarka folklivet i Nottingham och Sherwoodskogen. Att raseborgsgänget kan sjunga bra bekräftas än en gång.
Scenografi, dräkter och rekvisita är som vanligt både fyndiga och fantasifulla. Den medeltida gallerporten som stänger publikingången till "borggården" drog med publiken i skeendet, fiffigt!

Ingrid Sandman i Kimito Annonsblad 8.7

Legenda päihittää historiallisen totuuden

Ainakin puitteet ovat kohdallaan.
Ensimmäinen tunnettu balladi Robin Hoodista, romanttisesta ryöväristä, kirjoitettiin muistiin joskus vuoden 1370 tienoilla. Samoihin aikoihin valmistui Raaseporin linna, jonka tiluksille ruotsalainen Bobo Lundén on ohjannut musikaalinäytelmän Robin Hood legendasta.

Itse legenda lähti kylläkin kehittymään jo parisataa vuotta ennen vanhimpia säilyneitä balladeja tai Raaseporin linnaa. Locksleyn isäntä Robin, sikäli kuin oli kansanperinteen ylistämä Sherwoodin iloinen veikko, seikkaili 1100-luvun lopulla Englannin kuninkaan Rikhard Leijonamielen ristiretkeläisarmeijassa pitkin poikin vääräuskoista maailmaa.
Jos pitää valita historiallisen totuuden ja legendan väliltä, valitsen legendan, tuntuu ohjaaja Lundén järkeilevän. Hyvä niin, sillä Raaseporin kesäteatterin Robin Hood on kepeä ja eskapistinen ja oikein viihdyttävä. Totuus ”Robin Hoodista” olisi todennäköisesti paljon tylsempi kuin legenda, jonka mukaan maan paras jousimies nousi vallanhimoista Juhana Maatonta vastaan pelastakseen Englannin ja antaakseen köyhille sen mikä heille kuului.

Raaseporin Robin Hood lähtee liikkeelle tunnetusta tilanteesta, jossa Nottinghamin sheriffin porukat ovat verotuksen nimissä ryöväämässä köyhiä maalaisia. Jostain metsän siimeksestä esiin astuu peloton jousimies, jota sotilaatkin pelkäävät. Metsänveikko perustaa uusien ystäviensä kanssa Sherwoodin jonkinlaisen vapaavaltion, jossa kruunua himoavan ja veljensä kuolemaa toivovan Juhana-prinssin epäreilut lait eivät päde.
Robin Hood ja hänen seuraajansa vannovat uskollisuutta Englannin todelliselle kuninkaalle Rikhard Leijonamielelle, jonka Bobo Lundénin ohjaus esittää huomattavasti nuhteettomammassa valossa kuin historiankirjoitus. Vakiintuneen Robin Hood-legendan mukaisesti myös Raaseporin esityksessä aatelisneito Marionilla on keskeinen rooli tapahtumissa, vaikka historiallisesti Marionin hahmo on paljon myöhäisempi lisäys traditioon kuin alkuperäinen tarina rikkailta ryöstävästä ja köyhille saaliinsa jakavasta sankarirosvosta.

Lundén nivoo runsaat musikaalinumerot luontevaksi osaksi kepeää kokonaisuutta. Raaseporin kesäteatterissa laululla ja soitolla on pitkät perinteet ja ammattilaistasoiseksi hioutunut osaaminen. Robin Hoodissakin nimenomaan musikaaliaines toimii parhaiten ja joukkokohtausten kuoroosuuksissa on kesäteatterikontekstissa harvinaista jylhyyttä.
Yksittäisenä numerona esiin nousee Värttinän Miinan laulusta muokattu Jäntans sång, joka nivoo kekseliäästi yhteen suomalaisen ja englantilaisen kansanperinteen.
Lundénin ohjauksen hienoin piirre saattaa silti olla hänen näkemyksensä roolihahmoista aktiivisina ja toiminnallisina instrumentteina. Tarina etenee henkilöidensä toiminnan kautta eikä niinkään dialogin voimalla. Suorituksessa on jotain kovasti elokuvallista.
Toiminnallisuuden onnistuminen edellyttää fyysisyyteen kykeneviä näyttelijöitä, kuten Robinin osassa seikkailevaa Jan Koranderia. Pienemmin elein mutta miimisesti taidokkaasti näyttelee Tapio Laasonen Juhana-prinssinä.
Esityksen tulkinnallinen keskus on, kuten monta kertaa Raaseporissa aiemminkin, Dan Idman ritari Guy of Gisbournen osassa. Siinä missä Juhanasta ja Nottinghamin sheriffistä (Per-Erik Krook) tehdään koomisia ilmestyksiä, Gisbourneen keskitetään kaikki legendan vaatima diabolisuus. Näitä ihmispaholaisia Dan Idman on aina tulkinnut taiten ja niin myös Robin Hoodissa.
Pelkästään Idmanin näyttelijäsuoritus legitimoi vähän pidemmänkin matkan takaa suuntautuvan kesäteatteriretken Raaseporin linnanraunioille.
Tommi Aitio - Salon seudun sanomat 2.7

Alla behövs i Sherwoodskogen

Robin Hood i Raseborg är en uppvisning i kollektivteater: alla får spela. Och utomhusmiljön sätter fantasin i rörelse.
Äventyrsmusikalen Robin Hood med manus och musik av Anna Simberg respektive Pasi Hiihtola och Peik Stenberg spelades först på Svenska Teatern för mer än tio år sen, och har sedan dess satts upp ett par gånger på finlandsvenska sommarteatrar. Nu har turen kommit till Raseborg, som har en förträfflig miljö för pjäsen. På vänster hand har publiken en mörk barrskog, på höger hand en autentisk slottsruin. Det kan sätta fantasin i rörelse.
Berättelsen - eller ska man säga berättelserna - om Robin Hood har ihärdigt levt kvar. Från 1920-talet intog han filmen, först i Douglas Fairbanks gestalt, och så sent som i våras återkom han på bio inkarnerad av Russell Crowe . Vad de olika filmatiseringarna betonar vore intressant att se sammanfattat, men på scenen här och nu är det äventyr som gäller, med en underton av socialt medvetande och en knivsudd (fast bara en knivsudd) satir.

Inga statister
Regissör i år är Bobo Lundén , teaterman med Sverige och Svenskfinland som verksamhetsområden. Han har inte tidigare regisserat på Raseborg, men väl hos Teaterboulage i Pargas, vars skådespelargarde delvis liknar Raseborgs. Man har en stomme av erfarna amatörer som man bygger ut med proffs och blåbär. Det här kan bli förträffligt om man har Lundéns teatersyn. Den kan liknas vid den acceptabla varianten av knattefotboll: alla får spela.
Det finns inga statister, säger regissören i programbladet. Utanför teatern är det ett jämlikhetens och jämställdhetens budskap. Det syns också på scenen. I myllret syns alltid individerna, alla behövs. Det är ett grepp som är helt i linje med berättelsen, och proffset Jan Korander som Robin Hood är mer en i gänget än stjärna eller ledare.
Kvinnorna står för mycket av föreställningens action, ibland är det riktigt hårda tag. Rövarbandet i Sherwoodskogen består av handlingskraftiga kvinnor under ledning av Röda Jill, Catrine Krusberg, som till det yttre också är den välbehövliga kontrasten till lady Marion (Maria Forsman). Men av det romantiska spåret gör man ingen alltför stor affär, i stället exponerar Maria Forsman en stor scenintegritet - och föreställningens vackraste sångröst.

Realistiska detaljer
Sångnumren är organiskt placerade och de är roliga på ett inkluderande sätt som är Hiihtolas och Stenbergs kännemärke. Till den delen passar föreställningen bra för alla åldrar, men barn i dagisåldern - och andra som inte hunnit bli härdade - kan bli alltför skrämda av väldigt realistiska detaljer i upplösningen, som innehåller förberedelserna för Robin Hoods hängning.
Dan Idmans ondskefulle riddare, Guy of Gisbourne, har ett ironiskt kroppsspråk som i alla fall vuxna kan tolka direkt. Per-Erik Krook som sheriffen av Nottingham är mer entydig i sin plastik, han skissar medlöparen med hela sin person och är en av föreställningens mest träffsäkra gestaltningar. Barbro Backman som den handlingskraftiga nunnan syster Berta är också minnesvärd. Och Tapio Laasonens elaka kungaaspirant, Johan utan land, har en höjdpunkt inför det han tror ska bli sin kröning. Han beundrar sig själv i en rad höga speglar, som också återkastar en bild av publiken som för några sekunder får en vision av sin egen delaktighet i tidens maktspel.

Ann-Christine Snickars i Hufvudstadsbladet 3.7

Robin Hood fick sällskap av starka kvinnor

Pjäserna har under årtiondens lopp avlöst varandra på Raseborg sommarteater. I år var det dags för regissören Bobo Lundén att ta sig an legenden Robin Hood. Regissören är bördig från Pargas, men verksam på teatrar i centrala Stockholm.
Legenden om Robin Hood går lika långt tillbaka som tidpunkten för Raseborgs slotts uppförande, det vill säga 1370-talet. Budskapet om en rättvisans man som tar från de rika och ger till de fattiga attraherar ännu. Berättelsen handlar om bågskytteexperten Robin Hood och hans nyfunna gerillavänner som genom list och samarbete besegrar den falske prinsen från sitt tillhåll i den djupa skogen. Den har gestaltats många gånger på filmduken, på 1970-talet i en animerad Disneyversion, och nu senast i maj med Russell Crowe i huvudrollen.
Utmaningen med dylika satsningar ligger alltså i att dels kunna uppfylla förhandsförväntningar och samtidigt erbjuda någonting överraskande och nytt som inte exkluderar de klassiska elementen.

Mer finns att ge
Tillsammans med en ovanligt stor ensemble på drygt femtio personer har regissören Bobo Lundén tagit sig an klassikern Robin Hood, och det känns som om han lyckats väl med utmaningen. Det finns från allra första början en fasthet och spänst på scenen.
Det är uppenbart att han också krävt engagemang, från den yngsta till den äldsta skådespelaren. Samtidigt verkar det som om den ännu på premiärdagen tidvis lite dämpade ensemblen kunde ha ännu mera att ge.
Greppet kunde likaväl beskrivas som balanserat och välavvägt. Detsamma gäller scenografin med de två parallella miljöerna, skogen och hovet. Inga skådespelare tilläts den här gången att sticka ut på ett överdrivet sätt, skådespelarinsatserna kändes jämna och bra. Jan Korander gör en mjukt mänsklig och mycket tilltalande tolkning av Robin Hood.
Hjälp har han av en uppsättning “rövardamer” som ibland sätter också hjälten på plats. Inte minst den tuffa Röda Jill Scarlet (Catrine Krusberg).

Annan kvinnoroll
I årets uppsättning har kvinnorna getts mer markanta och framträdande roller än vad traditionen bjudit. Här finns kvinnor med integritet, styrka och resning som inte så enkelt låter sig underkuvas av de manliga maktutövarna. Vackra damer, men också pojkflickor. Det är mycket bara ben och korta kjolar, men inte slimmade och glansiga ben i högklackat, utan vanliga människors ben med sårskorpor och smuts.
I det här sammanhanget kunde de förstärkta kvinnorollerna knappats gestaltats annorlunda, men generellt kan man fundera över om det sist och slutligen handlar om jämställdhet, de gånger som kvinnor ikläds ett traditionellt manligt handlingsmönster, som att slåss och ha ett fysiskt övertag. Är det en definition på starka kvinnor?

Nöje och njutning
De humoristiska inslagen är också i år många och företräds av bland annat den lilla hovnarren (Eddy Krook), den fåfänge sheriffen av Nottingham (Per-Erik Krook) och även Prins Johan (Tapio Laasonen). Dan Idman gjorde en lyckad och helgjuten insats som den grymme sir Guy av Gisbourne. Förutom dessa personligheter vimlar det av pigga mjölnarbarn, bestämda nunnor, biskopar och hovfolk. Svårt att nämna alla duktiga vid namn.
Den nya regissören har inte önskat sticka ut på något mer spektakulärt sätt. Frånsett några dramatiska och ganska grymma scener som kan vara skrämmande för familjens yngsta, behöll Raseborg sin plattform som en nöjesbringande utomhusscen. Årets pjäs är igen en uppsättning som trots ett allvarligt budskap, ändå inte kräver alltför mycket tankeverksamhet av åskådaren. Det är bara att njuta, och visst gör man det.

Rock och ballader
Den omarbetade texten av Anna Simberg känns rapp och fräsch. Musiken av Sås och Kopp-duon Pasi Hiihtola och Peik Stenberg bjuder på endel rockiga toner, inte minst i mellanspelen. De finner sin kontrast i flera vackra ballader och melodier som på ett visuellt tilltalande sätt företräds av flera soloinslag av den skönsjungande Lady Marion (Maria Forsman), som för övrigt framträder i en mera strikt framtoning. Dessa inslag är en motvikt till mer burleska inslag som till exempel En kanna öl. Håll utkik efter änglakören som visar sig på slutrakan.
Man kan kanske ifrågasätta pausens placering, den första akten kändes väl lång och utdragen. Effekten av bågskyttetävlingen, pjäsens stora spänningsmoment som kom i slutet av akten, gav därför inte full utdelning.

Sagans prins har bärkraft
Det är inte värt att i det här sammanhanget ge sig i kast med några större fördjupande resonemang av samhällskritisk karaktär. Folksagans grundelement är uppenbara och aktuella. Hjältar som i sin kamp för rättvisa och godhet lyckas besegra ondskan genom hjältemod, list och fysisk skicklighet. Den svage blir den starke, den starke svag. Mannen från skogen blir prins, får sin prinsessa, och sagan ett lyckligt slut.
I ljuset av det svenska prinsessbröllopet, inser man att det inte är särskilt mycket som förändrats när de gäller våra behov av identifikationsobjekt. Ockelbo eller Sherwood, atlet som atlet. Vi vill se mannen från folket som reser sig upp och intar en position i maktens korridorer. Men på 800 år har ändå någonting förändrats, kanske. Kvinnor får åtminstone i lite större utsträckning vara starka, männen mjuka, inte bara i det svenska kungahuset, utan också på Raseborg. Skönt!

CAMILLA LINDBERG i Västra Nyland 2.7.2010

Nöjda miner på Robin Hood-premiären

I går kväll var det dags för premiären av Robin Hood på Raseborgs sommarteater. Publiken fick njuta av såväl god stämning som strålande väder.
– Pjäsen är väldigt livfull och musiken har kommit upp på scen. Mycket händer och skådespelarna har bra sångröster, säger Siv Lindell under pausen.
– Det är det bästa man sett på länge, infaller Kaj-Erik Lindell.
Siv och Kaj-Erik Lindell berättar att de är trogna besökare på Raseborgs sommarteater.
– Vi är här nästan varje år, det är trevligt att komma på premiären, säger Siv Lindell.
Enligt henne passar pjäsen bra på den stora scenen invid borgen. Därtill är det vackra vädret ett glädjeämne.
– Det är idealiskt i kväll.

CELIA HILLO i Västra Nyland 2.7

Robin Hood blir folkhjälte i Raseborgsskogen

– Jag börjar få rätt känslolinje i det hela, svarar Kim Snygg på regissör Bobo Lundéns fråga hur han upplevde scenen de nyss repeterade. En efter en återger skådespelarna sina tankar och känslor. Det är andra gången som de gemensamt övar pjäsen Robin Hood.
”Via den gemensamma diskussionen bygger var och en skådespelare upp en klarare bild åt sig av den egna rollen”.

Regissör Bobo Lundén går metodiskt till väga. Han hör sig för om de känslor och idéer skådespelarna fått i och med repetitionen och analyserar dem. Via den gemensamma diskussionen bygger var och en skådespelare upp en klarare bild åt sig av den egna rollen. Mycket av tolkningen verkar bygga på improvisation.

Minnesrik historia
– Han har ett annorlunda sätt att regissera, påpekar VNUR:s verksamhetsledare Jan Lindroos gillande, där han följer med repetitionen. Annorlunda också till den del att skådespelarna bearbetar scenerna kronologiskt efter hand.
– Den första egentliga övningen hade vi i fredags, då var hela gänget här.
Varför Robin Hood?
– Varför inte. Den här pjäsen har vi tänkt spela i nästan tjugo år. Det är en klassisk äventyrspjäs som ständigt är aktuell. Där de upproriska bågskyttarna stjäl av de rika och ger till de fattiga. Vår historia kommer att bli minnesrik och mycket levande, säger Jan Lindroos.
– Pjäsen passar för alla men någon direkt barnpjäs är den inte, även om det är Pasi Hiihtola och Peik Stenberg (Sås & Kopp) som tillsammans med Anna Simberg snickrat ihop manuset och musiken.

Musik som verktyg
Robin Hood blir en av Raseborgs Sommarteaters största uppsättningar. Som mest kommer 58 personer att stå på scen orkestern medräknat.
Både Bobo Lundén och Jan Lindroos konstaterar unisont att trots mängden skådespelare skulle ännu två axelbreda manliga skådespelare sitta bra.
Det blir mycket röster och sång, med medeltida stämning, lovar regissör Bobo Lundén. Bland annat kommer Maria Forsman i rollen som Marion att sjunga a capella.
– Musiken är ett verktyg för vår berättelse, som är annorlunda, säger han och understryker att musikarrangemangen som Kristoffer Holmberg svarar för, därför också har kravet på sig att bli någonting unikt.

Mera människa
Teatergänget övar intensivt, då och då med korta pauser. Vid en av dem ställer Jan Korander upp för intervju.
Han är den som gestaltar Robin Hood. Honom känner publiken igen från många somrar tillbaka, första gången i slutet på 90-talet. Numera är han skådespelare till yrket men vill inte göra någon skillnad på sin kompetens och de andras.
– Alla här är väldigt professionella och allas arbetsinsats är viktig.
Han är imponerad över Bobo Lundéns professionella sätt att ta itu med pjäsen.
– Han har en klar plan och en klar vision. Repetitionsperioden är också klar, alla vet vilken scen som ska övas in och det gör att man kan förbereda sig.
Hurudan är Robin Hood?
– Det är det vi söker hela tiden. Han är mera en människa i den här versionen ifall man jämför med filmen. Han är inte ”Stålmannen”. Han agerar rakt på sak och orädd på grund av sin bakgrund.
Förutom Jan Korander består ungefär en tredjedel av skådespelarna i Robin Hood av personer som stått på sommarteaterns scen år efter år, så som Göran Wadenström, Börje ”Sjutte” Björklund, Dan Idman, Kim Snygg, Hans Ahlfors, Barbro Backman och Tapsa Laasonen. Och en tredjedel av gänget är helt nya förmågor.

Den 30 juni infaller premiären och sammanlagt planeras 20 föreställningar fram till söndagen den 1 augusti. En nyhet med biljettbokningen är att den nu också kan göras via nätet (NetTicket.fi) parallellt med de mera traditionella bokningssätten.

BEATRICE LONDÉN i Västra Nyland 22.3

Röde Will förvandlas till Röda Jill

Varför ringer du inte tidigare? Min arbetsplanering är på tre års sikt. Det var regissören Bobo Lundéns första svar när Jan Lindroos från VNUR ringde upp honom i november med en förfrågan om han ville regissera Robin Hood på Raseborgs sommarteater. Trots ett digert program tackade han ja till utmaningen.
Det första regissören Bobo Lundén gjorde var att ge sig i kast med regibearbetning av manuset av Robin Hood som tidigare skrivits av Anna Simberg.
– Robin Hood är en väldigt manlig historia och jag har speciellt velat förstärka kvinnorollerna. I den här uppsättningen finns helt nya roller som inte funnits med tidigare. Röde Will har till exempel förvandlats till Röda Jill. Hon leder en liten gerillagrupp och Broder Tuck gestaltas med två systrar, säger Bobo Lundén.
Det handlar ändå inte om att föra fram manhaftiga kvinnor om man får tro regissören.
– Det är en felaktig uppfattning som ofta förknippas med bilden av starka kvinnor. Styrka, kvinnlighet och sensualitet behöver inte utesluta varandra, anser Bobo Lundén och drar en parallell till amasonerna.

Överraskningar utlovas
Regissören utlovar överraskningar också på många andra plan. Folkliga inslag med mycket humor, sång och musik som i huvudsak utgår från två riktlinjer. Tonerna från Sherwoodskogen kommer bland annat att bestå av flerstämmig a cappellasång och akustiska instrument som fiol och gitarr. Det här i kontrast mot skildringen av stadsmiljön i Nottingham som kan ha inslag av till och med hårdrock.
Bobo Lundén är ingen gröngöling på området. I sitt bagage har han digra erfarenheter av liknande projekt. Han är grundare av Teater Haga i Stockholm som grundades år 2000 utifrån frågeställningen: Är Stockholmarna intresserade av att se sommarteater i en slottsgrund de knappt vet att finns? Svaret blev ja. Satsningen har tagits väl emot av både press och publik.

Prinsessbröllop och teater
På grund av sommarens stundande prinsessbröllop kan Säpo tänkas sätta vissa käppar i hjulet för sommarens pjäs Mirandas saga på Teater Haga.
– Vi lär skall befinna oss inom någon skyddszon, men det kommer säkert att gå bra, säger Bobo Lundén som också är konstnärlig ledare för Junibackens teater i Stockholm. Med sina 1 500 föreställningar om året är den Sveriges största barnteater. Alla föreställningarna är originalskrivna av Bobo Lundén som för övrigt skriver cirka tre pjäser om året.
– Inom regibranschen är jag självlärd, men är för övrigt utbildad skådespelare och dramapedagog. Jag brukar kalla mig för en hantverksregissör.
I praktiken innebär det att skådespelarna tillåts ha en aktiv roll i Lundéns uppsättningar, men han betonar att det i slutändan ändå är regissören som har sista ordet.

Ingen hunddressyr
Sin egen ledarstil beskriver han utifrån ett motiverande ledarskap. Han föredrar symbolbilden av en katt framom hunddressyr
– Katter är smidiga, säkra och har en massa integritet. Det gör bara det som de själva vill. Jag vill inte att människor skall ta min sanning rakt upp och ner utan de måste göra den till sin, säger Bobo Lundén.
Han tar en annan liknelse till hjälp, nämligen curling.
– Jag är den som sänder iväg stenen men skall inte vara där och sopa.
Under tidigare år har man från arrangörernas håll gärna betonat publiksiffror när det gällt Raseborgs sommarteater. Hur viktiga är de?
– Publiksiffror och recensioner bryr jag mig inte om. Det är sådant som är viktigt för producenten. För honom! säger Bobo Lundén och pekar på Jan Lindroos som smugit sig in under intervjun. Han tillägger. Men mina pjäser brukar dra mycket folk. Det är kanske som en kritiker en gång skrev: Bobo Lundén gör det svåra enkelt.

Viktigt att ha roligt
Vi gör en tidsresa och förflyttar oss framåt till början av augusti då sommarens storsatsning på Raseborg är över. Vad borde ha hänt för att sommarens projekt skall kännas lyckosamt?
– Först och främst är det viktigt att vi har haft roligt tillsammans. Om jag har lyckats få människorna jag arbetar med att tro på idén och gå ut över sina gränser, då är jag nöjd.
Bobo Lundén har ett avslappnat förhållningssätt till sin egen insats och sin yrkesroll.
– Mitt jobb slutar vid premiären. Då blir jag överflödig och det är dags att avveckla mig själv.Det är viktigt att ha distans till det man gör. Jag är sorglös gällande mitt jobb och har ingen prestige. Det viktigaste för mig är att försöka vara en bra människa.

CAMILLA LINDBERG i tidningen Västra Nyland 22.02.2010